Den holländska almsjukan

Den holländska almsjukan upptäcktes första gången år 1919 i den holländska staden Wageningen. Almarna började helt plötsligt tappa sina blad och krympte på bara några veckor. Orsaken var svamparten Ophiostoma ulmi eller den ännu aggressivare svampen Ophiostoma novo-ulmi. Svampsporerna sprids genom almbarkborrar. Dessa tränger in i trädets vattenledande system och stoppar vattentillförseln. Följden blir att kronan torkar ut.

För det europeiska kulturlandskapet fick almsjukan katastrofala följder och miljontals träd förstördes. Samtidigt är almen ett unikt träd, vars kulturhistoria går tillbaka till antiken. Trädet uppskattades för sitt värdefulla timmer och har i århundraden varit ett populärt allé- och parkträd. Almarna kan bli upp till 35 meter höga och flera hundra år gamla. Almen i Hahneim ”Effe von Hahnheim” (Rheinhessen) uppskattades vara mellan 700–900 år – tills det dukade under för den holländska almsjukan 1978.

Kampen mot almsjukan varade i flera år fram till 1958, då professor E.B. Smalley från Madison University i Wisconsin (USA) förädlade fram resistenta almar genom att blanda asiatiska, europeiska och amerikanska sorter. Under den starkaste saftströmningsperioden smittade han träden med svampen på konstgjord väg och testade deras motståndskraft. På så sätt filtrerade han fram högresistenta sorter som lämpar sig för odling i Europa och säljs under varumärket RESISTA® av några få specialiserade europeiska företag.

”RESISTA® almar är inte immuna mot svampen – men överlever den holländska svampsjukan som om det vore en förkylning”, förklarar Mark Schneekloth, VD på Clasen & Co. ”Ett år efter infektionen kan man inte se några spår alls. Våra RESISTA® almar är extremt motståndskraftiga och anpassningsbara, och passar därför perfekt som gatu- och parkträd.”